musseh1 musseh1

1,461 posts   12,055 followers   1,532 followings

Musse Hasselvall 

SORGEN_7
Sorg är konsekvent. Stadig. Pålitlig.
Jag har alltid haft det lätt att somna men har alltid haft en tendens att inte gå och lägga mig. Vaknar aldrig av mig själv. Tills nu. Mellan 05:00-06:00 väcker sorg mig.
Det är så mycket att få huvudet runt. Saker jag vill förstå. Men inser att ”varför” är helt onödigt. Jag har inte blivit behandlad illa. Ingen varit dum mot mig. Det är inte ens orättvist. Jag behöver bara förstå sorg.

SORGEN_6
Det är så mycket energi i glädje, en sån tydlig känsla för alla runt omkring att man aldrig blir ifrågasatt. Sorg förföljer dig. Jagar ner dig och kväver dig. Det är precis som att drunkna, fast inte som på film när du viftar med armarna och skriker på hjälp. Du blir bara mer och mer stilla. Passiv av den förlamande känslan tills livet bara rinner ur dig. Sorg tar ut dig på djupt vatten och gör drunkningsolycka av dig.

Eller som en motståndare som är bra på att förflytta sig. Som hela tiden byter vinklar och skär av dina möjligheter att förflytta dig. Du blir träffad från alla håll. Det känns som att du har flera motståndare. Tillslut förlorar du alla möjligheter att göra motstånd. Sorg är pricksäker. Sorg hittar hålen i ditt försvar.

Jag är mycket sällan är ledsen. Borde egentligen vara glad och tacksam över hur lyckligt lottad jag är. Det är kanske ovanan som gör att jag tappar förståndet.
Och jag som trodde att jag fått tillbaka något som påminde om förstånd. Har försökt att inte läcka under hela helgen. Det har bara varit plågsamt.

Tillsvidare. Team Chase träning.

Har inte varit i Stockholm så mycket sen jag tappade förståndet. Igår var jag tillbaka och vid olika tillfällen kom tre män av vitt skilda karaktär, oberoende av varandra, fram till mig och pratade om att vara ledsna. I 10-20min pratade jag med främmande män om sorg mitt på gatan, på ett fik och i en vändplan. Det har jag aldrig varit med om tidigare.
Sent igår jag in i affären för att handla. Möts av @guram_dze dom står och plockar godis. Det var tredje gången vi träffades. Alla tillfällen har varit som hastigast. Han slog ut med armarna och kramade mig hårt. Jag kramade tillbaka men när jag försökte släppa höll han mig kvar och sa bara lugnt ”Vi kramas lite till, jag såg att du har det tufft nu”. Sen pratade vi lite om vad som händer härnäst i hans fightingkarriär. Han sa några vänliga saker till mig och innan vi skildes åt avslutade han med ”Vi tar en kram till”.

Tittar på bilderna och inser att Uno har verkligen tagit hand om mig. Han har varit så omtänksam och inkännande. Lämnat mig ifred, lekt eller bara hängt. Som att han förstod. Det är ändå fantastisk när man bara är 3år.

Jag kan ha mitt dåliga omdöme till så mycket vettigare saker. Saker där jag kan ha glädje även av förlorat förstånd. Idag hoppade för Tony för att ta hinderlöpslicens. Och jag klarade det. Tack Ann och Per Michanek för att ni styrde upp. Lavidan för att du tog mig över. Och Tony för licensen.

Nu kan i alla fall saker och ting gå sönder med besked.

SORGEN_5:
Jag som alltid varit så dålig på sorg. Eller rättare sagt varit bra på att ducka den har på det här sättet inte kunnat lura någon. Sen har jag såklart fått en massa bekräftelse som alltid har varit min huvuddrog och i samma veva varit mer sann mot mig själv. Upplägget har passat mig perfekt. Jag har ägnat mig åt att vara i sorgen och istället för att springa ifrån den då det blev ett projekt. Har skrivit hur mycket som helst istället för att hänge mig åt destruktivitet. Det har varit bra.

Människor som är mig nära men som jag trots allt inte skulle spilla sorg på, besvära eller be om hjälp, har varit här för mig för att jag var just såhär öppen. Måste bara lära mig att vara det i verkliga livet. Och så finns det dom som dyker upp som jag inte alls förväntat mig. Dessutom allt jag fått i DM, alla alla berättelser som fått. Rörande, är det minsta man kan säga. Men jag måste kunna vara det utan att panga på såhär. Framförallt när jag samtidigt är på väg att förlora förståndet. Uppslukad av min egen sorg har det helt enkelt varit för starkt för mig att hantera. Mitt värsta i vuxen ålder. Mitt omdöme har varit grumligt minst sagt. Trots att det har hjälpt att sätta ord på saker har jag varit fullkomligt hänsynslös mot den jag bryr mig allra mest om. Tillslut kom det ikapp mig. Efter alla dåliga argument är slut inser jag att jag inte kan göra fel för att det ska bli rätt. Det är katastrof även fast det inte längre är vi.

Nu ska jag vila från sorgen, i alla fall här. Jag har en hel del annan gammal ouppklarad sorg att deala med som dök upp när jag suttit och skrivit.

Jag får prata med mamma istället.

I februari när jag var tillbaka i flyktinglägret Smara ställde vi oss frågan om vad respektfull solidaritet är. Men också för att uppmärksamma Marockos ockupationen av Västsahara. Medverkade i filmer om välgörenhetsturism tillsammans med och av Mohamedsalem Werad från @saharawivoice #42yearsnot42days #stoppaplundringen #Västsahara

Jag och @helloknekt trodde i vår enfald att det skulle se tufft ut men det visade sig bara framhäva hela min gubbigheten på ett fullkomligt orimligt vis.

SORGEN:
En sån besvikelse, även för mig, att vi aldrig ramlade eftersom den fysiska smärtan hade ramat in denna vidriga tid. Snart rullar jag ut den - sorgen. Måste bara stålsätta mig lite.

@en_resa_utan_dig

Jag var tillbaka i flyktinglägret Smara och Sahara Marathon för att uppmärksamma ockupationen av Västsahara. Medverkade i filmer om välgörenhetsturism tillsammans med och av Mohamedsalem Werad från @saharawivoice #42yearsnot42days #stoppaplundringen #Västsahara

Häromveckans Unohäng. Vi åt på @maxoskungsholmen vilket var en korvsuccé utan dess like och badade med blöja. Följde upp med att nästan bryta båda benen på honom. Tack för den här tiden Uno. Nu får vi nog inte hänga på ett tag trots korvsuccé.

Räddare i nöden @demekesh

Most Popular Instagram Hashtags